Familjen Malm -Damm nr.2 – 2003

Damm nr 2 blev ´”något” större. Ännu inte koidamm fullt ut, vi ville ha så det passade in i trädgården på ett naturligt sätt. (Jag, Mona, var fortfarande inte invigd i hobbyn.) Grus och sten skulle man absolut inte ha i botten men lite gör väl inget? Det var snyggt. I alla fall den första månaden…. Sen blev allt en brungrön sörja vi gärna hade varit utan. 🙁 Och när fiskarna började insjukna förstod vi varför vi blev avrådda att ha bottensten. Sen att Stefan läst på att det var stora krav på filter när det gäller koi, tyckte vi också att vi hade tagit i så det slog härliga till. Idag skrattar vi åt det och då gjorde det ofantligt ont att betala så mycket pengar för det “stora” filtret men jag höll det inom mig, för Stefan hade ju faktiskt börjat tillbringa mer tid utomhus!

Denna gång tänkte vi på barnsäkerheten på ett annat sätt. Staket är bra, sen om de kryper i mellan bambupinnarna förträngde vi. 🙂 Nej, staketet var främst för hundarna så de inte skulle springa tvärs över och trilla i av misstag. Men det var också ett bra sätt att lära barnen att man fick gärna gå in och titta på fiskarna men då skulle någon vuxen följa med. Vi var alltid väldigt noga med att avdramatisera faran så de lärde sig att vatten är något som finns naturligt och man ska ha respekt för det, precis som mycket annat.
Här är en före bild:

Här är en efterbild där den första dammen låg, nu en härlig sandlåda för kidsen:

Vid denna dammen njöt vi mycket, fast vattenfallet var något kissnödigframkallande. Vi lärde oss också mycket om koi och filter, den hårda vägen, så det tog inte lång tid förrän tankarna på en ny damm började snurra igen.
Nu skulle det bli en riktig koidamm!