Köpa koi, är det så enkelt?

När säsongen startar så börjar habegäret komma igång 🙂
Tosai, alltså ett åringar är väl det som säljer mest och drar till sig mest blickar. Alla väntar febrilt på när handlarna släpper sina koi och bilderna börjar dyka upp på deras Facebook sidor eller handlarsidor. Man har oftast redan tänkt ut vad man vill ha och vilken budget man vill lägga och vad dammen behöver för att komplettera konstverket.
Man kör till handlaren och börjar håva upp i en balja, och sen då?

  • Är fisken lika bra i verkligheten som den var på bild?
  • Fungerar den på en show, om man är show intresserad?
  • Hur är skinnkvaliteten?
  • Är mönstret balanserat?
  • Kan den bli stor?
  • Håller den kvaliteten efter några år?
  • Samma färg på huvudet som resten av kroppen?
  • Odome – vitt avslut innan stjärtfenan? (Kohaku, Sanke)
  • Vit ryggfena? (Kohaku)
  • Finns lystern på kropp, fenor? (Metallic koi)
  • Är Gin Rin fjällen jämna över kroppen?

Listan kan göra ännu längre, men detta är de främsta punkter jag tittar på när jag ska köpa en koi. Sen är givetvis smaken som baken. Jag blandar in väldigt mycket av min domarblick men har tanken på hur den koi jag köper ska se ut om några år. Showklara fiskar som ett åringar är något jag undviker, eftersom de peakar för stunden och håller oftast inte hela vägen. Och tyvärr blir de inte så stora, snittet brukar ligga på 55-65 cm och den fisk jag köper ska ha potential att växa till minst 80 cm.

Så då är frågan, är det något som är rätt egentligen?
Delvis, man ska köpa det man tycker om och fastnar för. Jag tänkte mer förklara hur jag själv gör och hoppas att någon kan ha nytta av det och få en liten hjälp på vägen i denna underbara hobby.
Och där finns standarder för varje varietet som jag oftast har i bakhuvudet.

Balans

Inom bedömning pratas det oftast om balans i mönstret, men kan även appliceras när man ska köpa en koi. Om vi tar kohaku som ett exempel, en vit koi med rött mönster.
Mönstret ska ta dina ögon från början till slut, mönstret ska kunna översättas till hur det täcker fisken när den är stor. För små fält kommer att se duttigt ut på en stor koi där då större fält kan bli mer attraktivt och ge koien en mer balans när den breddar ut sig.

Showa är mer förlåtligt eftersom det är det svarta som är det viktiga. Där kan små röda fält kompenseras att det svarta går in och balanserar upp det. En gyllene regel jag brukar använda är att dela in showan i tre lika delar. Är det showa i varje del? Standard är att alla tre färgerna ska finnas på huvudet, helsvart huvud går bort. Jag vill se en hyfsad balans av rött vitt och svart.
Ska man då köpa en showa där allt det svarta har kommit ut? För show ja, men då ska kvaliteten på sumin också finnas där. Pianosvart, intensiv och av bra kvalitet.
För framtid, nej. Titta på skuggiga partier av grått, det är svart som är under utveckling och kommer senare.

Momotaro Lion Queen, Grand Champion All Japan Koi Show 2014
Ett exempel hur det svarta utvecklar sig på en showa. Sen hänger det även på odlare och blodslinjer.

Sanke är på ett ungefär likvärdiga jämfört med en showa. Du vill se balans på det svarta och inte för fullt utvecklat. En regel som brukar kunna användas är att det svarta ska följa fisken med en startpunkt på nacken och hela vägen bak. Stepping stones. Tar man bort det svarta ska det finnas ett kohaku mönster. Men, det svarta kan också uppväga en saknad av rött. Men samma tanke här, man vill inte se för fullt utvecklat svart. För mig är sanke den varietet jag gillar mest.

Avslutar denna artikel här och nu. Del två tänkte jag gå mer in på icke go sanke. Men just Go Sanke ligger mig mer varmt och blir mer naturligt att skriva om.

Stefan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

X
%d bloggare gillar detta: