Lilla manualen för koi ägare :)

10 juli, 20181 augusti, 2018 Stefan Malm

I de andra avsnitten diskuterade vi vad att titta på och hur man väljer sin lilla ögonsten. I detta avsnittet tänkte jag fokusera på vad som händer sen.

Alla koiägare är kanske inte så insnöade som jag och Mona, och det respekterar vi givetvis, men detta är vad vi anser är en bra start.

Koihobbyn är bred och det finns så många olika inriktningar och tycken, sen är det upp till var och en att bilda sig en egen uppfattning. Lite grundtips för att ta hand om sin nyinköpta koi finns såklart.

Karantän – absolut, nummer ett för oss. All ny koi går igenom karantän i fyra-sex veckor hemma hos oss. Även om man litar på sin handlare till 100% så kan man aldrig vara hundra säker. Plus att den nya koien får en chans att acklimatisera sig och om där finns parasiter så är det enklare att behandla liten vattenvolym än större.
Värme – för att kunna köra en bra karantän så är det ett plus att du kan styra tempen. Dels vill du trigga eventuella virussjukdomar men även vid behandling så är det bra att få upp tempen så immunförsvaret är på topp för din koi. Vill du sen även växa dom i karet så vill du såklart ha en hög temp, bra temp för växt ligger mellan 22-28 grader.
Mikroskop – behandla i det blinda är ingen hit, skrapa, granska och agera. Finns inget universalmedel som tar allt.
Vattnet – vattenkvalité är A och O när det gäller koi. En koi mår som bäst med stabilt pH och stabil temp. Idealiskt pH är mellan 7-8,5, tempen där de mår bäst och växer är från 22-28 grader. Under 8 grader är inte att rekommendera, immunförsvaret är kraftigt nedsatt och de har en stor risk att simblåsan tar skada. Ingen nitrit eller ammoniak och frekventa vattenbyten eller alternativt trickle fill, där man har kontinuerlig vattenpåfyllning. Ett kH mellan 5-12 är en bra indikator på att ditt filter fungerar som det ska.
Dvala – NEJ, en koi går inte i dvala, de går ner på sparlåga för att inte använda för mycket energi. Ja en koi som går ute under vintern och får en kallperiod är bra på sätt och vis. Honorna får en chans att dra åt sig rommen så man undviker romstockning till vår och sommar. Men, en tosai (ett åring) mår inte bra att gå ute under 15 grader. Man hämmar tillväxten och den får inte den starten den behöver. Finns inte en odlare i Japan som håller tosaier på 10 grader eller under, eller framförallt någon koi överhuvudtaget.
Filter – regelbundna rensningar är nödvändiga. Varför undrar en del? Jo för att desto mer skit som samlas, desto större risk för parasiter eller bakteriella sjukdomar.
Rensning av filter och regelbundna vattenbyten gör att dina koi mår bra och utvecklas. Koi är inte de renligaste fiskarna och utsöndrar konstant ammoniak genom gälarna, ju mer det byggs på desto värre blir det. Sen vilka filter driftar de lärde om 😉 Vi förespråkar öppna filter där gaserna luftas ut, stängda filter eller syrefattiga är av erfarenhet en tickande bomb.
Salt – finns en del som kör konstant 0,3% i dammen, vi har själv varit där. Idag använder vi salt som ett hjälpmedel om vi har koi i karantänen, stressa ner eller vid behandling av vita prick. Men inte annars, koi är en sötvattensfisk.
Håv – en flatbottnad håv är vad vi använder och är det bästa du kan ha för dina koi. Eftersom den är flat så är risken mindre att fenor eller fjäll fastnar i nätet. Och nej, en koi blir inte stressad av att du håvar den ofta, det är jagandet som stressar. Lugna rörelser med håven och vippande för att styra koien är det bästa sättet. Sen finns det tyvärr koi som är hoppare, det kommer man aldrig ifrån. Men kom ihåg, den håven du använder i karantänen används inte i dammen, allt för att minimera eventuell smitta.
Hantering – att lyfta en koi med händerna från en balja till dammen eller vice versa är inga problem om man gör det rätt. Ett stadigt tag med handen under huvudet precis vid bröstfenorna med huvudet mot dig och andra handen vid magen/analfenan. Tänk på att bakre handen ska följa med koiens rörelser med stjärtfenan, så fort koien känner att den blir “tung” blir den stressad och vill komma loss, därför är det viktigt att den ska känna sig viktlös. Är man osäker så använd en sockhåv eller transportpåse för transport.
Kunskap – lär känna din koi, de har personlighet och vissa utmärker sig mer än de andra i dammen. Du har t.ex den koien som visar direkt om det är något som inte stämmer med vattnet, vill inte äta, drar sig undan, kliar sig frekvent osv… och sen har du dom som inte visar ett skit. Men den som är känsligast är den du ska sikta in dig på, det är en varningsklocka att något inte är rätt.
Inkoppning – inget vi har gjort de senaste åren, det ger absolut ingenting. För en tosai tar det ca 1-2 månader att acklimatisera sig med det nya vattnet, äldre och större koi tar ännu längre tid. Vill man koppa vatten så länge? Nej tror inte det 🙂 Det viktigaste är att låta den stängda påsen ligga i dammen eller karantänen någon timme så att tempen är någorlunda densamma. Efter det så öppnar man påsen, utan att låta det vattnet komma i damm/karantän och lyft ut fisken för hand. Alternativt är att ha en balja sidan om där du sen lyfter fisken till damm/karantän.
Apotek – rätt medicin till rätt parasit. Finns inget universal medel som tar allt. Vi har alltid salt, kalium, GTC och maskmedel hemma.
Baljor – finns hur mycket som helst på marknaden. Flytbalja använder vi i karantänen, en glasfiberbalja används till dammen där ute. Runda baljor är också ett alternativ men är desto svårare att mäta sin koi i, då får man ha mätstickorna som finns i Japan, och de är inte billiga. Och givetvis ska baljorna vara ljusblåa/blåa 🙂 Varför undrar många? Det är för att det är den färgen som gör koien mest rättvisa för sina färger.

13 punkter som vi tycker är rätt så väsentliga för att din koi ska må så bra som möjligt. Har utelämnat vissa delar som bottenavlopp, UV ljus osv, detta är inte en guide för dammbygge 😉
Egentligen tycker jag att lära känna sina fiskar är nummer ett, man lär sig så mycket bara genom att studera hur de beter sig. Ibland är det bra att ha lite is i magen innan man agerar för snabbt, de kan fixa en del själva om man hjälper de på traven och ser till att deras miljö är bra.